som ett tomt jävla skall som hänger brevid mig.som ett rop som inte hörssom ett skrik på hjälp som inte görsallt är bara fantasi här i min fantasi världhär är allt perfekt och lite till, här drömmerjag om drömmar som aldrig blir tillhär ser jag verkligheten genom naiva ögonoch upplever sånt som inte finns.att det ska vara så lätt att bli fast, men så svårt att komma låss. jag vill bara ha dig som en utmaning inte för mig självoch det känns skummt att säga så till något som jag älskar som inte älskar mig. jag kommer inte över dig, det går inte, det är omöjligt, inget är omöjligt.jag behöver någon som ersättning inte nu, men sen.. nån som får mig att förstå att det faktiskt finns bättre för det vet jag att det görerkänn, du fattar ingenting?

jag vill bara släppa dig, vart som hellst, jag vill bli av med dig, aldrig behöva se dig igen. jag skulle vilja vara din vän, låtsas som om allt var som förr.. men det spelet funkar inte längre, jag vill ha dig eller inte. det finns inget antingen eller, det finns inget kompisskap. det säger emot allting som jag någonsin stått för, att vara rak och ärlig. jag kan inte ens vara rak nog att säga det till ditt ansikte.. för rädd för att ta smällen, för feg för att prata ut. jag behöver dig mest av allt och egentligen ingenting. jag har byggt upp dig i mitt huvud till den bästa som finns. du gör mig besviken varje gång vi ses. du är inte alls sån, inte ens hälften är sant. du är inte värld mig, faktiskt, du är inte värd något. okej, det är inte heller sant. jag vet inte vad som är sant längre för mina drömmar stämmer inte in på verkligheten och jag kan inte skilja dem- du är varken rak eller ärlig. du är mystisk och annorlunda. du är den enda jag vill ha även om du inte passar in i mallen. JAG HATAR ATT JAG ÄLSKAR DIG

Jag kommer aldrig att vara som du vill att jag ska, för din skull, faktiskt.Allt jag ändrar, allt jag klär upp mig för är mig själv, för att jag ska må bra. Det låter som en klyscha, men det är sant. Jag är inte lika ytlig som dig och det hoppas jag att jag aldrig kommer att bli. Vad du och jag hade gemensamt förstår jag fortfarande inte, kanske var jag ytligare när jag var runt dig. Men man ska umgås med människor som får en att må bra, och som får en att vara en så bra person som möjligt, du gjorde mig till någon jag inte är, du gjorde mig till någon som är sämre än jag. Jag förstår inte att du inte ser det själv, hur patetiskt det är att bry sig om andra, att ändra på sig för någon annans skull. Vad tjänar du på det? Mår du så mycket bättre av andras uppskattning? Du har inte ens ett självförtroende för att du granskar dig själv endast genom andras ögon.. hur vore det om du konsentrerade sig på att vara dig själv, på att bygga upp dig själv till någon som du verkligen vill vara. Det är mycket att jobba på, och det är inte lätt men hur lätt är det egentligen att hela tiden anpassa sig efter andras önskningar..? Inte mycket lättare.

För att rensa mina tankar och få nya insikter kanske jag borde skriva en bok? eller kanske inte.. jag vill inte att ni ska veta allt jag tänker, jag vill faktiskt inte att ni ska veta någonting.. ni, mina underbara vänner, ni vet redan allt. vi skulle kunna leva våra liv tysta, och ni skulle ändå förstå varenda känsla i min kropp.. det är skummt att säga så, att någon kan läsa av en helt och hållet, men det är sant. jag hoppas att du någon gång har upplevt det, frihetskänslan av att bara sitta tyst runt människor man älskar, att bara uppskatta allt man har. ni är det jag har, det enda jag behöver och det enda som värdesätter på riktigt. Mina framtidsvisioner går inte riktigt ihop med mina planer för oss. Jag vill ut och resa och jobba med det jag älskar allra mest - klippa hår. Jag vill bara utöka mina kundskaper och lyckas, att bli framgångsrik och lycklig, det är min målsättning, det jag kämpar för dagligen. Men utspridda på jordens alla hörn, vad händer med vår vänskap? med våra olika visioner och mål, vart ska vi lyckas mötas? Och jag vet att det här är att tänka för långt och jag antar att jag är lite av en planeringsmänniska men jag vet att det är här mina soulmates, några som aldrig kommer att kunna ersättas av någon eller något på något sätt. Det är sorgligt. Vi har redan gått imot alla odds, klarat av de första hindren jag hoppas och jag ska kämpa för att vi ska klara de kommande, och allt annat som livet kräverhua. det är en stressande värld vi lever i