För att rensa mina tankar och få nya insikter kanske jag borde skriva en bok? eller kanske inte.. jag vill inte att ni ska veta allt jag tänker, jag vill faktiskt inte att ni ska veta någonting.. ni, mina underbara vänner, ni vet redan allt. vi skulle kunna leva våra liv tysta, och ni skulle ändå förstå varenda känsla i min kropp.. det är skummt att säga så, att någon kan läsa av en helt och hållet, men det är sant. jag hoppas att du någon gång har upplevt det, frihetskänslan av att bara sitta tyst runt människor man älskar, att bara uppskatta allt man har. ni är det jag har, det enda jag behöver och det enda som värdesätter på riktigt. Mina framtidsvisioner går inte riktigt ihop med mina planer för oss. Jag vill ut och resa och jobba med det jag älskar allra mest - klippa hår. Jag vill bara utöka mina kundskaper och lyckas, att bli framgångsrik och lycklig, det är min målsättning, det jag kämpar för dagligen. Men utspridda på jordens alla hörn, vad händer med vår vänskap? med våra olika visioner och mål, vart ska vi lyckas mötas? Och jag vet att det här är att tänka för långt och jag antar att jag är lite av en planeringsmänniska men jag vet att det är här mina soulmates, några som aldrig kommer att kunna ersättas av någon eller något på något sätt. Det är sorgligt. Vi har redan gått imot alla odds, klarat av de första hindren jag hoppas och jag ska kämpa för att vi ska klara de kommande, och allt annat som livet kräverhua. det är en stressande värld vi lever i