Jag kommer aldrig att vara som du vill att jag ska, för din skull, faktiskt.Allt jag ändrar, allt jag klär upp mig för är mig själv, för att jag ska må bra. Det låter som en klyscha, men det är sant. Jag är inte lika ytlig som dig och det hoppas jag att jag aldrig kommer att bli. Vad du och jag hade gemensamt förstår jag fortfarande inte, kanske var jag ytligare när jag var runt dig. Men man ska umgås med människor som får en att må bra, och som får en att vara en så bra person som möjligt, du gjorde mig till någon jag inte är, du gjorde mig till någon som är sämre än jag. Jag förstår inte att du inte ser det själv, hur patetiskt det är att bry sig om andra, att ändra på sig för någon annans skull. Vad tjänar du på det? Mår du så mycket bättre av andras uppskattning? Du har inte ens ett självförtroende för att du granskar dig själv endast genom andras ögon.. hur vore det om du konsentrerade sig på att vara dig själv, på att bygga upp dig själv till någon som du verkligen vill vara. Det är mycket att jobba på, och det är inte lätt men hur lätt är det egentligen att hela tiden anpassa sig efter andras önskningar..? Inte mycket lättare.